En debut med starka känslor: Catariina Salo om Parasit

Under Helsingfors bokmässa 25.10.2024 intervjuades Catariina Salo av fyra studerande från Hangö gymnasium om sin debutroman Parasit. Boken hanterar ämnen som religion och ångest. 

Vi sitter på första raden vid Kallio-scenen där Catariina Salo infinner sig i samband med Helsingfors bokmässa och Prata bok. Hennes nyutgivna debutroman Parasit (2024) har hon jobbat på de senaste sju åren. Verket är inspirerat av Salos eget liv, men är inte helt självbiografiskt.  

Under intervjun utstrålar Salo positivitet och glädje över att få berätta om sin bebis, som hon själv kallar sitt verk. Publiken har samlats för att lyssna på henne. De studerande som har i uppgift att intervjua Salo reagerar på svaren och kommer med välformulerade frågor som för diskussionen om romanen framåt.  

Relationer, symbios och parasiter 

Parasit är resultatet av Catariina Salos bearbetning av ångest. Enligt henne kom språket naturligt för henne då hon beskriver sig själv som en mörk person, men själva texten var tung och emotionellt krävande. Salo berättar att hon använt Parasit för att få utlopp för sin egen ångest. Romanen har också framkallat fördjupade tankar om olika sorters ångest och relationer.  

I romanen får vi följa en flicka, vars mamma är djupt religiös och inte accepterar henne för den hon är. Flickans pappa är inte helt närvarande på grund av sina egna problem som han tampas med i bakgrunden. Enligt Salo utgör parasiten som nämns redan i titeln, en röd tråd igenom hela boken. Parasiten är närvarande i modern, men också i de olika relationer som huvudpersonen har till andra människor. Dessutom dyker parasiten upp i ångesten hos flickan. Förhållandet mellan parasiten och ångesten kan dessutom tolkas som symbiotisk, som om de skulle mata varandra. 

Inget är rätt eller fel i litteratur 

Enligt Salo är den del av romanen som krävt mest tid och finslipande är inslagen ur Drömdagboken. De kan anses vara lite mystiska med vad de vill förmedla, något som Catariina Salo själv besvarar med “Jag ville inte skriva någon på näsan”. Det som är fint med litteratur är att det är helt upp till läsaren att uppleva texten på sitt eget sätt, inget är rätt eller fel. 

Religionen förekommer starkt i boken och har också en intressant relation till parasiten. Salo berättar att huvudkaraktärens ångest, det vill säga parasiten, härstammar från religionen på grund av mammans starka religiösa värderingar. Salo berättar att hon betonat Paulusbreven i Parasit eftersom i dem nämns homosexualiteten som en synd och det förekommer mycket anti-feministiska drag. I dem sker skapelsen av församlingen, vilket mamman känner starkt för. Hennes engagemang inom församlingen leder till en splittring av familjen. Allt det bidrar till att flickan i verket ser på Paulusbreven som onda. 

Våga ta hand om dig själv 

Salo delade också med sig delar av sin egen skrivprocess, hon nämner att det viktigaste är att bara börja och att inte ha för stora förväntningar på en session. Dessutom tas kurser i skrivande som Salo tagit del av upp i samtalet. Hon uttrycker att hon gillar att läsa och tar upp Monika Fagerholm och Hannele Mikaela Taivassalo som två författare hon själv ser upp till väldigt mycket. 

Ångest är ett känsligt tema i samhället och även fast den ursprungliga planen med verket inte var att kämpa för de som mår dåligt är det något som kom till senare i processen. 

Parasit är ett verk som är personligt för Salo. Som svar till de studerandes fråga om vad Salo skulle vilja säga till läsare som relaterar till ämnena i boken, uttrycker Salo sig med följande ord:  

• Du är inte ensam, det finns andra som känner så här, det finns hjälp att få. 

När hon blir tillfrågad om vad hon skulle säga till huvudkaraktären ifall hon kunde har Catariina Salo ett liknande budskap: 

• Tyck om dig själv, våga vara dig själv, våga tala om din ångest och ta hand om dig själv.