Hunden och döden startskott för många olika känslor

Foto: Alexandra Harald / S&S

Emma Ahlgren har skrivit novellen Fanni för läsveckan 2025. Läsveckan är ett sätt att framhäva vikten av läs- och skrivkunnighet. Tema för årets Läsvecka är känslor. 

I novellen “Fanni” blir känslorna konkreta och läsaren får också själv chansen att känna de känslor som författaren har velat förmedla. Novellen är riktad till unga läsare, men kan definitivt också uppskattas av en äldre publik.  

Novellen skildrar ett starkt band mellan huvudpersonen och hunden Fanni. Vad vill du förmedla med deras relation?  

För mig är novellen mycket självbiografisk. Jag tog min första hund när jag var i 20-årsåldern, innan jag fick egna barn, och när hunden dog 2019 var det första gången jag på riktigt kom i kontakt med döden. Jag har skrivit om temat tidigare, men den här gången ville jag skildra det ur ett barns perspektiv, inspirerat av hur mina egna barn reagerade på förlusten. Det tog lång tid för dem att förstå den fysiska frånvaron av någon som alltid funnits där. Deras stora kärlek till hunden blev tydlig först när hon var borta. Hunden i verkligheten hette inte Fanni, utan Zamba, men namnet Fanni dök upp och berättelsen vecklade ut sig från det.  

Känslor står i centrum i novellen – vilka känslor tycker du är viktigast i berättelsen?  

Sorg och saknad är de mest centrala känslorna, men jag ville också lyfta fram mammans perspektiv. Som vuxen förstår man vad som håller på att hända innan barnen gör det, och det kan skapa frustration. Man blir nästan frustrerad på hunden, och tänker: ”Måste du nu gå och bli sjuk?” Ibland kommer sorgen ut som ilska, som egentligen handlar om maktlösheten inför att förlora någon man älskar.  

Novellen skildrar både glädje och sorg. Hur balanserade du de olika stämningarna i texten?  

Eftersom det är en självupplevd situation kändes det naturligt att balansera de olika känslorna på ett vettigt sätt. Jag ville visa hur sorgen samexisterar med fina minnen och att man ännu lever i en sorts drömvärld, eftersom man inte vill släppa taget.  

Döden är ett centralt tema, men det hanteras på ett varsamt sätt. Hur tänkte du kring att skriva om ett så tungt ämne för unga läsare?  

Jag är glad att novellen tolkas som varsam, jag vill inte skrämma upp någon. Jag skriver själv om mörka ämnen, och jag tycker det borde skrivas om mera. Som barn tyckte jag själv att det var värre när vuxna hemlighöll saker. Då kommer fantasin igång och man börjar som barn föreställa sig det värsta. Det är omöjligt att skydda barn från döden, så jag ville visa att det är en naturlig del av livet.  

Hur kom du på idén till novellen?  

Den grundar sig på mina egna upplevelser och växte fram därifrån.  

Hur ser din skrivprocess ut – planerar du mycket i förväg eller skriver du mer spontant?  

Jag skriver just nu något som kan bli min femte bok, jag måste uppfinna hjulet varje gång. Jag tror alltid att jag har hittat hjulet, men så är det inte. Jag tänker ofta att jag ska skriva typ 500 ord eller två timmar om dagen, men det funkar inte. Det är inte intressant om jag planerar. Jag får inte själv veta för mycket för då blir det ointressant. Ofta behöver jag hoppa från text till text. Efter en tid har det växt flera texter, men så är det den som jag mest dras till som blir färdig. Ovissheten ger mig intresse!  

Fick du någon feedback under skrivprocessen, och påverkade den i så fall novellen?  

Nej, inte den här gången. Jag har svårt att visa mina texter innan de är klara. Jag visste vilken målgrupp och vilket tema jag skulle skriva om, och när jag lämnade in texten fick jag direkt positiv respons. Med andra texter brukar jag få mer feedback och redigeringstips, och då vet jag oftast hur jag ska gå vidare.  

Vad tycker du är det roligaste med att skriva skönlitterärt? Och det svåraste?  

Det roligaste är friheten – att jag kan skriva om vad som helst. Om jag inte har någon idé på vad jag ska skriva, så räcker det att ta en titt runt om sig, beskriva vad man ser, och det blir början på en helt ny text. Jag älskar att överraska mig själv. Men friheten kan också vara en utmaning. Jag gör sällan research, eftersom jag inte skriver historiska texter. Livet och de erfarenheter man bär på är min research.  

Har du några tips till unga som själva vill börja skriva noveller?  

Läs mycket och utforska olika genrer! Begränsa dig inte. Jag tycker att man är på rätt spår, om man skriver något som känns lite pinsamt. Ge av dig själv, var inte rädd för att gå in i något ganska specifikt. Ha tålamod och nöt på texten – skrivande är en process.  

Det här är första gången du skriver uttryckligen för unga läsare – hur skiljde det sig från hur du brukar skriva?  

Jag tänkte mer på hur jag byggde meningar och valde ord för att skapa tydlighet. Jag funderade på om jag får svära när jag skriver för unga, men det är ju det som vuxna gör. Där funderade jag också på om man ska skydda barn från svordomar, men det är ju så att många vuxna svär. Största skillnaden var nog att jag aktivt tänkte på målgrupp.  

Vad tycker du är viktigast när man skriver för en ung publik?  

Jag vet inte om det finns någon regel, men jag tänkte aktivt på målgruppen. Samtidigt tror jag att ”Fanni” kan uppskattas av både yngre och äldre, eftersom jag alltid strävar efter att skriva tydliga och “rakt på sak”- texter.  

Tror du att du kommer skriva mer för unga i framtiden?  

Det är nog något jag möjligen skulle kunna göra! Min förra bok är också berättad ur ett barns perspektiv, så jag har dels redan gjort det. Ellen Strömberg, som också bor i Jakobstad, anser jag att sitter på “ungdomsbokstronen” Jag tänker att hon sköter det, så får jag skriva något annat. Men så är det ju inte. Kanske jag inte riktigt är där ännu, men i framtiden, varför inte!