Jag trodde det bara var en silverfisk…

Malin Kivelä, Martin Glaz Serup, Linda Bondestam: Om du möter en silverfisk. Förlaget M, 2026

I Om du möter en silverfisk får läsaren möta ett litet kryp på ett helt nytt sätt. Boken vänder på perspektivet och låter silverfisken själv berätta om sin art, vilket gör boken både rolig, konstig och lite obehaglig.

Om du möter en silverfisk av Malin Kivelä och Martin Glaz Serup, med bilder av Linda Bondestam, är en bilderbok som handlar om vad som händer om man möter en silverfisk hemma. Men istället för att människan berättar, är det silverfisken som pratar direkt till läsaren.

Berättelsen är uppbyggd som en slags guide där silverfisken förklarar hur den lever och vad den gör. Det gör att perspektivet blir omvänt. Man får se människan ur djurets synvinkel. Det skapar både humor och en lite obehaglig känsla, eftersom något så litet plötsligt känns större och mer betydelsefullt.

Texten är ganska enkel och direkt, men den innehåller också överdrifter och ironi. Silverfisken försöker låta vänlig, men det känns samtidigt som att den tar över mer och mer. Det gör att stämningen förändras under läsningen.

Bilderna spelar en väldigt viktig roll i boken. De är färgglada, detaljrika och ibland lite röriga, vilket gör att man kan upptäcka nya saker varje gång man tittar. Illustrationerna visar ofta mer än texten berättar och förstärker känslorna i berättelsen. Till exempel kan silverfiskarna framställas som ett helt samhälle, vilket gör situationen både rolig och överdriven.

Ett konkret exempel på hur text och bild samarbetar är när silverfisken beskriver människors hem som perfekta platser för deras liv. För silverfisken är badrummet och köket inte människans rum, utan deras territorium. Samtidigt visar bilderna hur silverfiskarna gömmer sig i sprickor, under golv och bakom möbler. Läsaren börjar då förstå hur många de kan vara utan att människan märker det. Här används överdrift för att skapa spänning och humor på samma gång.

Perspektivet i bilderna är också viktigt. Ibland känns det som att man ser världen ur silverfiskens synvinkel, där människan blir stor och nästan lite skrämmande. Det gör att samspelet mellan text och bild blir tydligt, eftersom de tillsammans bygger upp berättelsen.

Sammanfattningsvis är Om du möter en silverfisk en annorlunda bilderbok som använder humor, överdrift och perspektiv på ett smart sätt. Den visar hur något litet i vardagen kan bli något mycket större genom fantasi och sättet det berättas på.

Alma Korhonen, 18 år

En annorlunda berättelse om det vi brukar ogilla

Malin Kivelä, Martin Glaz Serup, Linda Bondestam: Om du möter en silverfisk. Förlaget M, 2026

De flesta tycker att silverfiskar är äckliga. Men i den här boken får vi se dem på ett helt annat sätt. ”Om du möter en silverfisk” är en bilderbok och är illustrerad av Linda Bondestam. Boken är en fristående uppföljare av deras tidigare bok ”Om du möter en björn”. Boken är en bilderbok riktad till barn i ålder 3–6 år.

Om du möter en silverfisk handlar om silverfiskar, som ofta finns i människornas hem. Boken försöker berätta information på ett roligt sätt med hjälp av bilder och för att det är en barnbok. Boken är berättad för oss människor, ur silverfiskarnas perspektiv. Den förklarar hur silverfiskarna lever i våra hem, vad de gör, hur de förökar sig och varför de finns hos oss. De försöker berätta det så att människorna ska inse att de inte är äckliga eller farliga, att de bara är små varelser som försöker överleva. I boken har man illustrerat silverfiskarna som små, glada och grå-blå klumpar. De är oftast glada och ler vilket ger positiva vibbar, och också ger en trygg känsla.

Men denna bok handlar även om något större om man funderar efter. Till exempel att inte döma någon direkt, att försöka förstå andra samt att se världen från någon annans perspektiv.

Bokens bilder

Bilderna i boken är en mycket viktig del och hjälper att förtydliga och stärka texten. De hjälper oss att förstå hur silverfiskarna lever och hur de ser på världen. Alla bilder är färgglada och väldigt lekfulla. Bilderna visar silverfiskarna på ett sätt som gör att de både ser små och lite roliga ut, men också som riktiga levande varelser i människors hem. Färgerna och miljöerna gör att man tydligt ser var de befinner sig i huset, till exempel i badrum och andra mörka utrymmen. I vissa fall visar bilderna faktiskt mer än texten, vilket gör berättelsen ännu tydligare. Jag tycker att bilderna i boken är intressanta eftersom de får en att se silverfiskarna som annars brukar uppfattas som äckliga, på ett nytt sätt.

Jag tror att budskapet och temat i boken handlar om att inte döma andra för snabbt och att försöka förstå hur andra lever. I boken får vi se världen genom silverfiskarnas perspektiv, vilket gör att man börjar tänka annorlunda kring dem. I stället för att bara se dem som äckliga små insekter får vi förstå att de också har ett liv och en plats i världen. Boken visar att mycket av det vi tycker är obehagligt egentligen bara beror på att vi inte känner till eller förstår det. Ett annat viktigt tema är att visa respekt för alla levande varelser, även de små och stora som vi vanligtvis inte gillar.

Perspektiv och budskap

Jag tyckte att boken var ganska annorlunda jämfört med andra böcker jag har läst, speciellt bilderböcker. Det som gjorde den speciell var att berättelsen är skriven ur silverfiskarnas synvinkel samt att de ofta handlar om andra saker och inte fakta om ett kryp. I början kändes det lite konstigt eller ovant att läsa, men efter ett tag så blev den intressant och man börjar förstå budskapet bättre.

Bilderna i boken hjälpte också mycket eftersom de visade hur silverfiskarna rör sig och lever i människors hem. Det gjorde berättelsen om dem tydligare och mer levande. Jag tycker att bilderna passar bra ihop med texten eftersom de förstärker det som händer i berättelsen. På ett uppslag berättas det lite om vad de gillar och inte. Då de berättas att silverfiskarna trivs i badrummets avloppsrör så får man också se en bild var de är i handfatet och en person står ovanför och är rädd. De berättas också att silverfiskarna tycker att lavendel och ättika är äckligt, och då visas de på bilderna när de blir utsatta för det och ser illamående ut. Så jag tycker att bilderna ger det sista så att man förstår fullt ut.

Jag tycker att boken är bra eftersom den får en att tänka efter och se saker från ett annat perspektiv. Den är också enkel att förstå men har ändå ett viktigt budskap. Den kan kännas lite ovan i början, men det är också det som gör den mera intressant. Jag skulle rekommendera boken till andra eftersom den både är lärorik och annorlunda på ett bra sätt, och den innehåller ett djupare budskap som kan kännas bra att hitta och förstå.

Elin Koho, 17 år