Varför har Maria Turtschaninoff fått så mycket välförtjänt beröm för sin ungdomsroman Underfors? I en artikel berättar åk 9 i Skärgårdshavet skola i Korpo om hur de arbetat med boken och hur det var att intervjua Maria på Bokmässan i Helsingfors.
Vi i årskurs 9 i Skärgårdshavets skola har under en längre tid jobbat med projektet Prata bok. Vi började med att läsa Maria Turtschaninoffs bok Underfors, både högt på lektionerna och som läxa hemma. Vartefter vi kom framåt i boken gav vår lärare oss frågor som vi fick svara på om det vi hade läst. Slutligen tog vi oss till Helsingfors mässcentrum för att tre utvalda i vår klass hade fått till uppgift att intervjua Maria och inför det hade vi övat mycket.
Efter att vi hade läst boken Underfors fick vi frågan om varför vi tror att Maria Turtschaninoff har fått så mycket positiv feedback för sin bok?
Mitt svar var att jag tror att hon har fått mycket positiv feedback för att boken är skriven så att perspektivet växlar mellan Alva och Joel efter nästan varje kapitel. Boken hade inte kapitelnamn utan det stod endast Alva eller Joel. Jag tycker det var bra eftersom det gjorde boken mer unik.
Halvar (Alvas halvbror) ville få det onda i sig för han trodde att han kan kontrollera det och bli stark av det. Halvar vill göra det för när han var liten trodde han att han skulle få makten över Underfors efter sin pappa. Han fick inte det för att han var halvmänniska men han trodde att det var för att han var för svag.
Halvar valde att få det onda i sig för att bevisa för sin pappa att han också var stark, trots att hans pappa hade dött när pappan försökte försvara folk från det onda. Men när det onda inte mera var fängslat och han såg att varelsen nästan dödade Joel och Alva märkte han att han måste förstöra den istället. I slutet tog han det onda i sig och förgjorde varelsen genom att dricka ormens gift.
Under den tid vi jobbade med Underfors funderade vi på vilken relation Joel och Alva hade till varandra. Under resan tillbaka till Helsingfors visste Alva inte riktigt hurdana känslor hon hade för Nide och Joel. Joel hade ganska starka känslor för Alva men han visste inte själv om han var tillräckligt bra för Alva. Han trodde att Alva tyckte mera om Nide än om honom.
En av frågorna vi funderade på var: “Varför tror du att Maria Turtschaninoff har fått så mycket positiv feedback för sin bok? Vad tyckte du själv om boken?” Jag kom fram till följande:
Maria Turtschaninoff har fått välförtjänt uppmärksamhet och beröm för boken. Jag tror att hon har fått så mycket uppmärksamhet för den här boken både på grund av att boken utspelar sig just i Helsingfors och i andra delar av Finland. Det att boken var en blandning mellan fantasy och beskrivningar av den vanliga världen gjorde att boken skiljer sig från “det gamla vanliga”. Det tror jag att är en stor orsak till dess popularitet.
Maria har tydligt försökt få trollen och de andra magiska varelserna att inte vara som man tänker att de ska vara. Hon har till exempel försökt komma ifrån normen att troll ska vara stora och arga. I Underfors är trollen inte hemska varelser utan de verkar faktiskt relativt vänliga och fredliga.
En stor del av boken läste vi alla tillsammans i klassen och det tycker jag att har fungerat helt bra. När vi läste högt var det iallafall säkert att klassen hela tiden var på samma ställe i boken. Personligen tycker jag mera om att läsa själv men det är bra med lite variation.
Vad skulle hända i Underfors två om vi skulle få skriva den?
Om det fanns en Underfors två så tror jag att den skulle handla om att trollen hittar en ny mörk kraft som dom återupplivar och som sen Alva och Joel behöver vinna över. För att vinna mot den behöver de återuppliva den där gamla jägaren som hade fångat den gamla redan döda, mörka kraften. Sen efter att dom lyckas återuppliva den där gamla jägaren slåss de tillsammans och sen vinner dom över den återupplivade mörka kraften.
Vi var ganska nervösa innan vi skulle gå upp och intervjua Maria, men efter en stund på scenen började vi känna oss tryggare. Innan vi gick upp på scenen pratade vi lite med Maria. Vi presenterade oss själva och hälsade på henne. Hon var trevlig och lugn och det hjälpte oss att slappna av lite.
I skolan hade vi övat på hur vi skulle avsluta ifall vår tid tog slut och vi kände oss hyfsat säkra på det. Men vi var inte förberedda på att alla våra frågor, även våra reservfrågor, skulle ta slut. Men det var det som hände. Som tur hade vi inte alltför mycket tid kvar så vi kunde avsluta naturligt, trots att vi inte hade kvar flera frågor.
En annan sak vi pratade mycket om före intervjun är hur viktigt det är att lyssna på personen man intervjuar, så att man inte ställer en fråga hon redan har svarat på.
När vi ser tillbaka på intervjun nu efteråt känns det som att det gick bra. Vi följde vårt manus och hoppade över frågor som Maria redan besvarat. När man intervjuar någon vet man ju inte hur saker och ting kommer att gå. Det hänger både på de som intervjuar och den som bli intervjuad och det kan kännas ganska osäkert. Det kändes det i alla fall lite för oss. Hela upplevelsen har varit mycket givande. Vi lärde oss hur det är att planera och utföra en intervju och det har varit roligt att läsa och jobba tillsammans med boken. Det var också väldigt intressant att få ta del av Marias svar på våra frågor.
Elvira – Jag tycker att det var mest intressant att få veta varför hon skrev vissa saker på ett visst sätt. Hon nämnde till exempel att hon ville skildra trollen så som de var från början, vackra och människolika och inte stora och fula som de oftast skildras idag.
Jeorg – Bokmässan var större än vad jag trodde och med betydligt mera människor.
Julia – Jag var lite stressad av att intervjua Maria Turtschaninoff på scen. Men nu är jag glad att jag gjorde det.
Hela bokmässan var en väldigt unik och rolig upplevelse!