Att aldrig glömma men alltid bli glömd

V.E. Schwab: Addie LaRues osynliga liv (Modernista, 2025)

I Schwabs bok Addie LaRues osynliga liv skildras 300 års historia från Addie LaRues perspektiv. Addie är född i den lilla franska byn Villon år 1691 där alla runt omkring henne föds, lever och dör på samma lilla jordplätt, som träd med fastvuxna rötter. När Addie är sju år får hon för första gången följa med sin far till staden Le Mans där hon förundras av alla människor, all konst och allt det nya. Resten av sitt liv fortsätter Addie att lockas av nya upplevelser och nya platser, hon vill inte vara som de andra i byn som tillbringar hela sina liv på samma plats. 

När Addies föräldrar år 1714 bestämmer att Addie ska gifta sig med änklingen Roger, ber Addie de gamla gudarna om ett liv i frihet och mera tid på jorden i utbyte mot hennes själ.  

Vad hon inte förstod då var att ingen hon någonsin mötte skulle komma ihåg henne. Hon vänjer sig ändå med detta och lever sitt liv, nästan som ett spöke i 300 år, tills hon möter en pojke som av någon anledning inte glömmer bort henne. Hon försöker äntligen leva ett vanligt liv, men kommer det att hålla?  

Schwab berättar Addies berättelse utifrån flera tidsepoker om vartannat. En del kapitel utspelar sig i New York år 2014, medan andra följer Addies liv från 1700-talet. Schwab skapar ändå tydligt känslan av att vi nu befinner oss i år 2014 och de kapitel som utspelar sig tidigare bara är Addies berättelser om hennes liv. Det här syns bland annat genom att Schwab i dessa kapitel ger oss spoilers om vad som kommer att hända. Hon skriver t.ex. ”Det kommer att dröja ett århundrande innan hon korsar Atlanten … men här och nu är Addie helt enkelt förtrollad”.  

Schwab använder också en hel del intertextuella kopplingar i boken, hon nämner bland annat kända verk, konstnärer, poeter och musiker som Faust eller Shakespeare. De här kopplingarna sker genom att Addie träffar personerna, ser verket eller hör talas om dem.  Jag tycker personligen om intertextuella kopplingar i böcker, speciellt i historiska romaner, eftersom de kan bidra med kontext eller igenkännande för läsaren.  

Boken är indelad i sju delar, där varje del inleds med att Schwab introducerar ett konstverk. Konstverken är fiktiva och oftast gjorda av någon som Addie senare träffar eller så kan de på något annat sätt kopplas ihop med händelser i den delen av boken. Det visar sig oftast att Addie på något sätt har varit inspirationen till dessa konstverk. Texten i boken är ganska lättläst men också varierande i och med sidorna som introducerar konstverken samt en del ställen där texten nästan börjar likna en dikt. Schwab lyckas ändå förmedla karaktärernas tankar och känslor väl till läsaren. 

Jag rekommenderar boken till både ungdomar och vuxna, speciellt sådana som är intresserade av historia eller konst.