Sofia Parland: Skrivet på revbenen
Att bära sorgen och styrkan på samma gång
Sofia Parland: Skrivet på revbenen (Schildts & Söderströms, 2023)
När jag läste boken kände jag framför allt inspiration. Även om ämnet är tungt var språket enkelt att följa och gjorde att det kändes lättare att ta in. För mig var det inte en enskild dikt eller essä som stack ut, utan helheten. Texterna hänger ihop på ett sätt som får en att tänka vidare på frågor om hem, tillhörighet och vad man egentligen kan förlora i ett krig.
Det som gjorde starkast intryck var hur Parland lyckas skriva fram både sorg och styrka i samma andetag. I en dikt skriver hon till exempel om hur “minnena väger som sten, men jag går ändå vidare med dem i fickan”. Här blir sorgen tydlig, men också kraften att bära den. Hon väjer inte för det svåra, men samtidigt låter hon inte sorgen ta över helt.
Mellan två
När det gäller identitet och tillhörighet skildrar Parland ofta känslan av att stå mellan två världar. Hon beskriver hur hon som barn “kunde två språk, men aldrig helt känna sig hemma i något av dem”. Genom sådana formuleringar blir det tydligt hur hon både dras mot och distanseras från de kulturer hon tillhör. Det är något många kan känna igen sig i, även om ens egen bakgrund ser annorlunda ut.
Det jag gillade mest var att boken kändes ärlig. Parland skriver rakt ut och det gör att hennes texter känns äkta. Hon lyckas visa både sin egen sårbarhet och sitt mod. För mig fanns det egentligen inget som var dåligt utan allt kändes genomtänkt och väl genomfört.
Jag skulle absolut rekommendera Skrivet på revbenen till andra. Det är en bok som berör och samtidigt inspirerar, och jag tror att många unga skulle känna igen sig i tankarna om identitet och tillhörighet, även om man inte själv har samma erfarenheter som författaren.
Nico Tarasenko
Skrivet på revbenen – en stark och ärlig debut
Sofia Parland: Skrivet på revbenen (Schildts & Söderströms, 2023)
Skrivet på revbenen består av olika textformer – självbiografiska berättelser, krönikor och poetiska reflektioner – som tillsammans gestaltar känslan av både gemenskap och vilsenhet. Parland beskriver till exempel hur hon kan känna samhörighet med det ukrainska folket i deras lidande, men samtidigt en djup osäkerhet inför sin egen identitet som ryss-finländare. Denna dubbelhet gör att hon ständigt pendlar mellan stolthet och skam: stolthet över att vara en del av det finländska samhället och skam över att Ryssland, landet hon också har rötter i, är angriparen i kriget. På så vis blir identiteten både en bro och en barriär, något som skapar inre konflikt. Parlands språk är tydligt och direkt. Hon skriver med en ärlighet som ibland är rå, vilket gör att känslor av sorg och ilska kommer fram med full kraft. Samtidigt är språket lättillgängligt, vilket gör att även unga läsare kan ta till sig de svåra teman hon lyfter.
En rå rytm som bryter texten
En av bokens styrkor är just denna uppriktighet. Parland väjer inte för smärtsamma frågor om skuld, ansvar och tillhörighet. Samtidigt kan den varierande formen göra att boken ibland upplevs sakna en tydlig struktur. Eftersom texterna inte alltid binds ihop tematiskt eller kronologiskt blir det stundvis svårt att följa en röd tråd. Det påverkade min läsupplevelse genom att rytmen bröts, även om varje enskild text var stark och berörande i sig. Trots detta är Skrivet på revbenen en imponerande debut. Parland lyckas förena personliga erfarenheter med politiska reflektioner på ett sätt som gör boken både angelägen och tankeväckande. Jag rekommenderar den varmt till alla som vill läsa något ärligt, känslomässigt och politiskt. Det är en bok som får en att reflektera över hur historia och identitet formar våra känslor – och över hur svårt men viktigt det kan vara att hitta sin plats i en värld präglad av konflikt.
Isabella Sundkvist
Recensionerna är en del av kursen i barn och ungdomslitteratur.