Vi sträckläser om längtan och förbannelse, att tävla och samarbeta

Elever från Södra Paipis lågstadieskola har läst Legenden om ögonstenen av Karin Erlandsson. De tycker boken är lätt att läsa fast där finns en del svåra ord. Är det eftersträvansvärt att aldrig behöva längta mer?

Pärlfiskaren – En enarmad fiskare som är bäst

Pärlfiskaren är en bra fantasybok vars författare är Karin Erlandsson. Boken är fantasy mest men också väldigt spännande. Boken är skriven i jag–form. 

Miranda är huvudpersonen i Pärlfiskaren. Hon har bara en arm för att hon blev biten av en roshaj när hon var liten och fiskade med sin pappa.

Hennes jobb är pärlfiskande och hon är den bästa, hon får alltid upp mer pärlor än någon annan. 

Syrsa är en biperson och hon har också, som Miranda, bara en arm och hon blev också biten av en roshaj. Men Syrsa är mycket bra på att få upp pärlor för hon har en begåvning. Hon är nästan bättre än Miranda. 

Iberis och Lydia är också bipersoner, såsom också Tekla och Marko som åker med båten ut till havet och hjälper Miranda med att ta upp pärlorna i båten, med Hildegard och hennes elever.

I boken bor Miranda (och alla andra), vid kusten vid ett hav i södra hamnstaden. Där nära, i norra regionen finns en skog, där föddes Miranda och bodde med sin pappa, innan de flyttade till södra hamnstaden och blev pärlfiskare båda två. 

Miranda började som pärlfiskare när hon var liten och fiskade med sin pappa. Och Miranda blev bättre hela tiden och fick upp många pärlor och sålde dem på torget. Hon var den som fick mest. 

En dag kommer ett meddelande från drottningen att den som hittar ögonstenen får tredubbelt med guld. Ögonstenen är en pärla som den som har den har allt. Ingen längtan mera. Men en vuxen behöver ett barn med sig om hen far och leta efter ögonstenen, annars kan hen drabbas av en förbannelse som gör att den vuxna inte kan tänka på någonting annat än ögonstenen, bara längta efter att hitta den.

 Vissa som far ensamma och leta efter ögonstenen kommer aldrig tillbaka. Och det hände Mirandas pappa.

 Men när Miranda ska leta efter ögonstenen kommer Marko in till hennes hus när hon sitter och äter kvällsmål.

Han är inte ensam utan har en liten flicka med sig. Hennes namn är Syrsa. Marko har hämtat henne för att hjälpa Miranda att hitta ögonstenen och att inte få förbannelsen.

Temat i boken är att Miranda ska hitta ögonstenen tillsammans med Syrsa.

Språket är bra och Karin Erlandsson skrev det så att man vet hur det ser ut i miljön. Det är Miranda som berättar igenom hela boken.

Jag tycker att texten var väldigt spännande och jag kunde inte sluta läsa. Det händer allt möjligt i boken.

Áine Ní Shúilleabháin, åk 6

Pärlfiskaren – Rolig, ganska spännande och lättläst bok om att viska och fiska efter pärlor

Bokens titel är Pärlfiskaren. Boken är skriven av Karin Erlandson. Bokens genre är fantasy och den är spännande.

Boken är skriven i jag-form. De säger till exempel ”Jag tycker drottningen ska ha ögonstenen”. 

Miranda är huvudpersonen och hon har bara en arm och hennes jobb är pärlfiskare. 

Bipersonerna är Syrsa som hjälper Miranda att pärlfiska och hon har också bara en arm och hon är en pärlviskare. En pärlviskare kan få pärlorna att komma fram till sig.

Miranda och Syrsa söker tillsammans efter ögonstenen, som är den bästa pärlan.

Iberis är också en biperson i boken, hon är en skrämmande tant som vill ha Syrsa. 

Mirandas pappa försvann på grund av förbannelsen till ögonstenen. 

Marko finns med redan i början av boken, han är den som kör båten som Miranda far och pärlfiskarmed.

Lydia är en sköterska som hjälper Miranda när hon tänker dö. Lydia bor i en liten stad med många trevliga människor, tycker Miranda. Lydia är också en pärlviskare, som Iberis också hade tagit när hon var yngre.

Tekla är en fyrvaktare som tycker mycket om Syrsa. 

Hildegard jobbar på ett barnhem och är mycket trevlig. 

Längtan vid vatten

Miljön utspelar sig vid vatten, under vatten och i en stad och i hus bland människor och på stränder.

Boken handlar om Miranda som är en pärlfiskare. Miranda träffar Syrsa och de börjar och pärlfiska tillsammans. De båda har en arm borta och de pärlfiskar länge tillsammans tills de är jättelångt hemifrån. De hittar ett barnhem och där bor de tills Iberis tar Syrsa. Miranda tänker gå och rädda Syrsa, men hon vill hellre ha ögonstenen, så Miranda tänker dö när hon är så länge i båten. I båten är det så varmt i solen utan något vatten alls. Men sen hittar Miranda Syrsa. Iberis ville ha Syrsa för hon är en pärlviskare. Iberis är helt galen i ögonstenen. Sedan räddar Miranda ändå Syrsa till sist.

Miranda försöker hitta ögonstenen för att hon inte ska behöva längta efter någonting mera i sitt liv om hon hittar den.

Språket är en bra svenska och bra berättat, ibland bara lite svåra ord i texten och boken är ganska lättläst för att den är för barn. Den som berättar är Miranda i boken, till exempel säger de i jagform och det är Miranda som berättar allt i den.

Jag tycker att boken var rolig och ganska spännande och texten var ganska lättläst.

Andrea Lindroos, åk 6.