Yoko på Bokmässan
Intervjun och recensionen är skrivna av elever från Borgby skola i Sibbo med anledning av Läscentrums projekt Prata bok.
Annika Sandelin är född 3.6. i Helsingfors till en svenskspråkig familj och hon är nu 51 år gammal. Hennes pappa Peter Sandelin var en poet som skrev mer än 20 verk med såväl poesi som prosa.
Annika har skrivit dikter, bilderböcker och en barnromanserien “Yokos nattbok”. Annikas hela namn är Annika Heidi Marianne Sandelin-Lindberg. Annikas bok Silkesapans skratt blev nominerad till Arvid Lydecken -priset och tilldelad Anni Swan medaljen.
Annika inspirerades att bli författare av hennes föräldrar för att hennes pappa var poet och mamma var bibliotekarie Annika har tidigare skrivit dessa verk:
Annika Sandelin beundrar Astrid Lindgren för att hon var en fantastisk författare och kämpade för djurens rättigheter. Annika säger att hon tycker väldigt mycket om boken “Mördarens apa” skriven av Jacob Wegelius. Annika tycker också om att spela teater i teatergruppen Teater Tapir tillsammans med tre andra författare. Hon blev inspirerad att skriva boken “Att vara Yoko” av sina egna barn. När hennes dotter var tio år gammal började hon minnas hur hon tänkte och kände i den åldern, lite inspiration fick hon också från sina dagböcker från när hon var tolv.
Annika gillar att läsa lite av alla olika genrer av böcker, samma sak gäller när hon skriver. Hon säger att hon alltid älskat att rimma och att hitta på rimmande dikter i bussen eller mitt i natten när hon fått inspiration medan när hon skriver sagor måste man sitta vid datorn en längre tid och kan inte vänta på inspiration på samma sätt. “Det är härligt att skapa egna världar och personer som blir så riktiga för en att man tänker på dem också när man inte skriver.”
Att vara författare eller skådespelare var Annikas drömjobb när hon var yngre. Hon jobbade som bibliotekarie i 20 år vid sidan av skrivandet, men slutade när det blev svårt att hinna med båda jobben.
Det svåraste med att vara författare enligt Annika är att bara en liten del av alla manuskript man skickar in blir publicerade och att det är stressigt att vänta på recensioner och inte bli ledsen om man får dålig kritik.
Kuva: Teos, Niklas Sandstrim.
Bokmäss-rapport:
Den 26.10.2023 besökte vi, Borgby skola, bokmässan i Helsingfors där Boxby skolas klass 5-6 pratade bok med Annika Sandelin och Linda Bondestam. Oliver Sandberg intervjuade Boxby skola, Wilhelmina Lindberg och Wilma Syrjäläinen intervjuade författaren och illustratören.
Vi, Wilma och Wilhelmina, intervjuade Annika och Linda efter att de hade pratat bok med Boxby skola. Båda tyckte att Prata bok gick bra fast både dom och Boxby skolan var lite nervösa, men de var nöjda med samtalen och tyckte att alla prestera jättebra.
Både Annika och Linda tyckte att de liknade Yoko när de var yngre men när de är vuxna känner de mer sig som Yokos mamma.
Vi kom på tal om vilken del i boken som vi tyckte var bäst, alla behövde fundera en stund, Linda tyckte det var roligt att rita och läsa om den elektriska dammsugaren. Annika tyckte det var mycket roligt att skriva om när Yoko och Anna hittade blåmesunge för hennes barn hade också hittat en när de var yngre.
De sa även att de kan förstå att barn/vuxna kan känna igen sig med Yoko och hennes känslor, båda kunde känna hennes känslor som ung.
Vi frågade dem om de skriver eller har skrivit dagbok/nattbok, båda har försökt skriva dagbok men de glömde bort att skriva ibland, Linda sa även att hon kanske inte skrev så mycket för att hennes bror kunde gå och läsa i den.
Vi frågade om de var nervösa när den första Yoko-boken skulle publiceras.
Annika sa att hon är nog nervös varje gång en ny bok ska släppas men efter en tid brukar det kännas bättre eftersom det finns så många som stöttar henne. Linda tyckte nog också att hon kunde bli nervös men hon förstår att Annika kan vara lite nervös eftersom hon inte skrivit själva boken, hon är lite rädd för att någon ska säga att bilderna är onödiga.
Vi frågade varför Annika valde Linda att rita böckerna och vad hon tänkte när hon svarade ja till jobbet, Annika sa att hon försöker alltid välja Linda när hon behöver en illustratör för hennes barnböcker, Annika sa också att det är väldigt skönt att jobba med någon man litar på.
Linda sa att det kändes väldigt roligt, spännande och naturligt att rita böckerna, hon tyckte även att det var roligt när hon skulle rita det, såsom att Yoko skulle ha ritat bilderna.
Vi tyckte att intervjun gick bra och vi gillade också boken.
Oliver Sandberg
Jag, Oliver, intervjuade Boxby skola klass 5-6. De tyckte att deras intervju gick bra, fast de var nervösa inför intervjun. De tyckte om boken och att den var intressant fast de var några saker de inte förstod. De tycker att de känner igen sig med hur Yoko känner sig. De förklarade Yoko som en vild, blyg, rolig och lite envis person. Klassen rekommenderar boken till personer i åldern 8-13. Jag tycker att deras intervju gick bra och håller med flera av deras punkter.
Sofia Ekholm, Lumi Govenius och Alina Tall, Borgby skola, åk 6.
Att vara Yoko består av tre ihopsatta böcker: Yokos nattbok (2014), Pinsamt och livsviktigt (2016) och Nattsvart och underbart (2018).
Att vara Yoko handlar om Yoko, hennes vimsiga mamma som plötsligt bestämmer sig för att bli lärare, hennes irriterande småsyskon, hennes bästis Anna och hennes störande men roliga klass.
Yoko bråkar jämt med sina föräldrar och syskon, dessutom börjar det en ny flicka i klassen, Joy, som försöker få Yoko och Anna att ta saker från butiken. Yoko blir orolig när hennes bästa vän Anna vill flytta tillbaka till Kina för att hon ska få en lillasyster.
En dag får mamma ett infall att skaffa den astmatiska piphunden Donna, som kallas Pipis och som är livrädd för regn och snö.
I ” Yokos nattbok“ är Yoko tio år, i “Pinsamt och Livsviktigt” är hon elva och i ”Nattsvart och underbart” fyller hon tolv.
Böckerna om Yoko handlar om drama, spänning, riktiga livet och humor. Man fastnar väldigt lätt i dem och de är aldrig tråkiga. Det enda som vi skulle ändra på är att handlingen emellanåt hoppar från sak till sak för snabbt.
Vi rekommenderar boken för flickor i tio till tretton års ålder eftersom den är skriven från en lite äldre flickas perspektiv. Vi tycker att boken är bra och vi rekommenderar den om du tycker om vardagliga böcker man kan känna igen sig själv i.