En flykt som förändrar allt
Kim Olin har skrivit en medryckande serie böcker. Flyktvägar är en uppföljare men kan också läsas skilt – och gärna av dig som inte är en så van läsare. I snabbt tempo får läsaren följa bekanta frågor om rätt och fel.
Kim Olin: Flyktvägar, Nypon förlag 2024
När ett beslut kan vara skillnaden mellan liv och död, vad gör man då? Flyktvägar är andra delen i Kim Olins serie På hög höjd, men kan även läsas fristående. Precis som i första boken, Balansera, fortsätter Olin att leverera tät spänning, moraliska dilemman och realistiska karaktärer i en berättelse som är både snabb och stark.
Den här gången följer vi Lo, en tjej som har lärt sig att alltid hålla sig undan, att inte lita på någon och att lösa saker på egen hand. När hon tvingas fly från en hotfull situation blir allt plötsligt mycket allvarligare än hon kunnat ana. Hon hamnar i en farlig katt-och-råtta-lek där varje val kan få stora konsekvenser. Hennes mål är tydligt, hon måste bort. Men vägen dit är allt annat än rak.
Lo är en intensiv huvudperson. Hon bär på mycket ilska, men också ett slags stilla sorg som genomsyrar hela berättelsen. Genom hennes handlingar, tankar och få men noga utvalda ord får vi en stark känsla av vem hon är. Modig, smart, men också trasig. Man förstår snabbt att hon har gått igenom mycket, även om allt inte sägs rakt ut. Under berättelsens gång ser vi hur hon sakta förändras, vågar lite mer, öppnar sig för en möjlighet till något annat än bara flykt.
Miljön spelar en stor roll. Staden, tågen, trapphusen, husfasaderna. Allt känns rått och verkligt. Det är en grå, kall värld där trygghet inte är självklar. Den kronologiska strukturen skapar ett driv i berättelsen. Man rör sig framåt i samma takt som Lo, och det ger en stark närvarokänsla. Det finns inte många pauser eller andningshål, precis som i Los eget liv.
Berättarperspektivet ligger nära huvudpersonen, även om det inte är en jag-berättelse. Det gör att vi ser världen ungefär som hon gör, vilket förstärker spänningen och osäkerheten. Vi vet inte mer än hon gör, vilket gör läsaren delaktig i både besluten och farorna.
Språket är, som i Balansera, enkelt, effektivt och direkt. Det passar perfekt till berättelsens tempo och karaktärens personlighet. Det finns få utsvävningar, men varje ord räknas. Dialogen känns verklig, och även det som inte sägs får betydelse.
Jag tyckte mycket om hur Flyktväg fick mig att känna med Lo, trots att hon inte alltid är lätt att förstå. Hon är inte tillrättalagd eller tillrättavisad. Hon är bara sig själv, med allt
vad det innebär. Boken väckte tankar om ensamhet, överlevnad, och vad det egentligen innebär att vara fri.
Flyktväg passar unga läsare som vill ha något spännande, kort men kraftfullt. Den funkar särskilt bra för dig som gillar starka karaktärer och intensiva berättelser. Kim Olin lyckas återigen skriva en bok som känns som en film i bokform, men med mer känsla. Jag ser redan fram emot nästa del i serien.