Ett års sömn för inre frid

Ottessa Moshfegh: Ett år av vila och avkoppling. Översättning: Alva Dahl.  Modernista, 2019.  

Ottessa Moshfeghs roman Ett år av vila och avkoppling är en samhällskritisk skildring av ett utseendefixerat prestationssamhälle, men också en beskrivning av ett giftigt vänskapsförhållande. Recensenten fastnar för den absurda humorn. 

Ett år av vila och avkoppling är en fängslande, men samtidigt helt vanvettig sedeskildring av en namnlös kvinna som genom självmedicinering sover bort ett år. Hon är ung, skön och rik efter att ha fått ett stort arv och bor på en fin lägenhet på Manhattan.  

Allt står ändå inte rätt till och till följd av det tröttnar hon på sitt liv och bestämmer sig att falla i dvala. Hennes oöverkomliga lust att befria sig själv från verkligheten och ångest får henne övertygad om att hon om ett år kommer att vara en helt ny och utvilad person igen. Veckorna går och kvinnan ligger dåsigt på soffan tack vare sin okvalificerade och tvivelaktiga psykiater som hon får olika receptbelagda sömnmediciner av. Vid sidan av det skadliga läkemedelsmissbruket känner hon att allt är totalt betydelselöst och på grund av det drar hon sig tillbaka från nästan alla sociala kontakter. Förutom hennes enda vän Reva som hon inte ens gillar.  

Ottessa Moshfeghs skildring av huvudpersonen och Reva är både betagande samt motbjudande eftersom Reva är helt uppfylld av sig själv och raka motsatsen till kvinnan. Deras vänskapsförhållande är alltså fullkomligt giftigt, men trots det dyker Reva upp jämt och ständigt på kvinnans lägenhet för att klaga över sitt liv. Varje gång fylls rummet av Revas gränslösa avund och bitterhet över huvudpersonens perfekta utseende, vilket var fascinerande eftersom kvinnan totalt struntar i det.  

Moshfegh har verkligen en talang för att skapa obehagliga karaktärer som ingen vill bekanta sig med i verkligheten. Man får kämpa som läsare för att tåla Reva och det gör henne så speciell, tycker jag. Tvärtom vad man kunde tro är boken först och främst gripande. Kvinnan lider tydligt av psykiska problem, men det inte berättas så mycket om vad hände att hon känner sig både liknöjd och deprimerad. 

Båda hennes föräldrar har dött inom kort tid och jag tror att det är ett av skälen bakom beslutet att isolera sig från omvärlden. Kvinnans sömn fungerar i alla fall som ett skydd mot svåra känslor och tankar så att hon inte behöver hantera dem. Trots det skulle jag vilja ha vetat mer om varför kvinnan hade hamnat i sådant beslut.  

Allt som allt anser jag att romanen var verkligt välskriven och läsupplevelsen var inte bara underhållande, utan också väldigt tankeväckande. Boken valdes till en av årets bästa böcker av New York Times.  

Ett år av vila och avkoppling är en gnistrande bok med samhällskritik mot prestationssamhället och skönhetsidealen, definitivt viktiga teman att lyfta fram. Den hör absolut till mina favoritböcker och är värd att läsa. Ytterligare tyckte jag mycket om Moshfeghs särpräglade stil att skriva, ävensom förmågan att balansera tämligen absurd berättelse med humor.