Får man vara den man är?

Moa Backe Åstot: Himlabrand. Rabén & Sjögren

Romanen Himlabrand är en befriande kärleksskildring mellan två unga män i ett renskötarsamhälle. Boken handlar om kamp och hur det är att höra till en minoritet i minoriteten.

I romanen Himlabrand av Moa Backe Åstot beskrivs hur kärleken kan kännas som något lite farligt som måste döljas. Ánte är same och är barn i en renskötarfamilj. När han är 16 år blir han förälskad i sin kompis Erik. Det här känns skrämmande för Ánte eftersom han har hört hur männen på orten där han bor talar om homosexuella. Himlabrand handlar om hur huvudpersonen förhåller sig till de fördomar han möter och hur de påverkar hans sätt att vara. Som läsare får man hela tiden ta del av huvudpersonens perspektiv och det gör att man känner starkt med honom.

Eftersom Ánte vill bli renskötare funderar han mycket på hur han ska kunna få vara sig själv om han stannar i sin hemby. Den enda han vet som är same och gillar män har flyttat bort från orten för att han blev så mobbad. Lyckligtvis träffar han Erik som gör att han upplever en så himlastormande förälskelse att han inte orkar dölja sina känslor. Deras känslor för varandra beskrivs på ett sinnligt sätt och det är lätt att leva sig in i hur det känns att bli så där upp över öronen kär. Den här boken handlar verkligen om kärlekens befriande makt. Tillsammans blir de två ungdomarna starka och vågar visa sin kärlek för andra.

Boken handlar också om hur samerna blivit illa behandlade av den svenska majoritetsbefolkningen. Ánte köper en bok som handlar om samerna ur ett rasbiologiskt perspektiv. Han får veta att rasbiologer utförde hemska förnedrande undersökningar av hans nära släktingar. På så sätt får han veta om ett förtryck som gjorde att samer blev tvungna att förneka sitt eget språk och sin kultur. Kanske hjälper det honom att inse att man måste kämpa för att få vara den man vill vara? Att det lönar sig att inte ge upp fastän omgivningen inte alltid är så förstående.