Att läsa in ljudböcker är ett sätt att hitta de sista felen 

Fenomen

Maria Turtschaninoff har skrivit nio romaner. Flera av dem har klassificerats som feministisk fantasy. Fem romaner har hon läst in som ljudböcker. 

 Jag har läst in fem av mina böcker som ljudböcker. Det är både roligt och en utmaning! Jag tycker om att gör det själv för jag vet hur jag vill att saker ska betonas, hur namn ska uttalas och jag kan använda processen till att hitta de sista små felen i texten.  

Jag är inte skådespelare, så jag håller min inläsning så neutral jag kan. Jag arbetade på radion i ett antal år innan jag blev författare. Då jag började på radion sa min mormor och morfar att de inte kunde uppfatta vad jag sa, för jag pratade så snabbt. Efter det höll jag alltid dem i tankarna: mommo och moffa måste också hinna med. Jag tänker likadant när jag läser in ljudböcker, fast mommo och moffa är döda sedan länge: långsamt och tydligt men ändå naturligt. 

Oftast har jag läst in mina böcker ganska snart efter att de kommit ut. Undantaget är Underfors, en roman som utkom 2010 men som jag läste in tolv år senare, 2022. Underfors var min tredje roman, och när jag läste in den hade jag skrivit fyra böcker till och lärt mig en hel del om att skriva som jag inte kunde 2010. Jag märkte svagheter i boken och saker jag absolut skulle göra annorlunda nu. Men jag kunde också se på min skrivutveckling med lite ömhet: jaja, lilla vän, du gjorde så gott du kunde. Det är tur att man får ägna ett helt liv åt att lära sig! Jag ändrade bara några små detaljer. En affärskedja jag nämner i boken gick senare i konkurs, då tog jag till exempel bort affärsnamnet för att inte förvirra dagens läsare.  

Allra bäst funkar det om jag får läsa in en bok som ljudbok innan den går i tryck. Det finns nämligen inget bättre sätt att hitta de där sista små felen som annars väldigt lätt slinker igenom! När man bara läser tyst för sig själv fyller ögat i bokstäver eller små ord som saknas. Det är först när man läser högt som man märker vad som verkligen står på sidan. När jag läste in min senaste roman, Arvejord, hade den ännu inte gått i tryck, och jag lyckades hitta flera små fel som jag, min redaktör och bokens korrekturläsare alla hade missat. Dem kunde vi då korrigera innan boken gick i tryck.