Läsglans
28.2.2022
|
Asta Sharma, 14 år

Flickan och renörat

stöld kansikuva

Ann-Helen Laestadius: Stöld. Romanus & Selling

I ungdomsromanen Stöld skildrar Ann-Helen Laestadius en samefamiljs utsatthet, en ung flickas rädsla och hur det är att veta sådant man inte vågar berätta för vuxna.

Romanen Stöld av Ann-Helen Laestadius handlar om sameflickan Elsa. Det börjar med en hemsk händelse då hon blir vittne till hur en vuxen man dödar hennes renkalv Nastegallu och hotar att döda henne om hon berättar det för någon. Elsa går efter det omkring och är rädd. Eftersom hon inte kan tala med någon om vad hon sett, finns det ingen som kan hjälpa henne. Det blir inte bättre då hennes kompis berättar att många renar plågas och dödas av svenskar.

Det är hemskt att läsa om hur illa behandlad Elsas familj blir. Det verkar som om samerna inte känner sig välkomna i det svenska samhället. Grannarna gillar inte hur samernas hundar skäller och det är många som klagar på att deras renar springer över vägen och orsakar bilolyckor. Polisen verkar inte anstränga sig för att få fast mannen som dödat renkalven. Elsa märker hur stressade hennes föräldrar och storebror är på grund av att de inte får någon hjälp från myndigheterna. När de anmäler brottet till polisen blir de förhörda och misstänkta för att ljuga.

För att trösta sig själv går Elsa omkring med renkalvens mjuka, duniga öra, som hon hittade bredvid den döda kroppen. Det verkar först ganska konstigt att hon vill ha örat i fickan, men det får henne att minnas sin ren. Renskötarna brukar också spara bitar från de märkta renarnas öron för att hålla reda på hur många renar de har.

I romanen används många samiska ord som gör att man påminns om att familjen är tvåspråkig. Man får också veta hur viktigt det är med släkten i samernas kultur. Familjerna hör till olika ”samebyar” om de är släkt med varandra. Ahku bor i närheten och beskrivs som en ganska ovanlig farmor. Hon kör bil utan att ha körkort och vägrar att slå av helljusen på landsvägen. Hon tycker inte om att tala svenska som hon tycker ”saknar hjärtats melodi”.  När farmorn ska hämta Elsa i skolan då hon blivit sjuk verkar farmor skrämd. Elsa vet att ahku gått i renskötarskolan som barn och att det är en tid hon inte vill prata om.

Romanen är skriven så att man kan leva sig in i hur jobbigt det är för Elsa. När man läser kan man känna med henne och hon förstår mycket mer än de vuxna tror. Jag lärde mig också mycket om samernas liv som jag inte tidigare känt till. 

← Takaisin
seuraa meitä