
Maria Turtschaninoff: Anaché. Schildts & Söderströms, 2012
Anaché är ett känslomässigt äventyr som skildrar identitet i en värld där könsroller betyder lag.
Anaché är en nomadflicka som är uppvuxen bland får och hästar. Hennes far är stammens ruok, deras ledare och därmed har hon det bra ställt. Hon älskar att känna vinden i håret och att leka med sin äldre bror Huor som brukar lära henne saker som bara pojkar får lära sig, som att kasta kniv eller jaga. Hon blir duktig på färdigheterna hennes bror visar henne och når nästan upp till hans nivå, trots åldersskillnaden på två år. Det här är den första bland många gånger som Anaché bryter mot akkadefolkets normer och reformerar deras syn på världen.
Könsrollerna är en väldigt stor del av en akkades liv. Kvinnor lagar mat, tvättar och syr, medan männen jagar och styr. Även om arbetet är fördelat är kvinnor och män långt från jämställda. Kvinnor måste lyda, vara tysta och buga inför männen medan männen enbart bugar inför andra män. En stor skillnad syns även i deras riter som de genomgår för att bli vuxen. En pojke genomgår settu då han är 13 år gammal och det innebär att han har blivit man och får ta del av samhället och diskussioner på ett nytt sätt. För flickors del kallas det sula och sker efter första mensen och det indikerar att de är redo att bli bortgift. Pojkar får mera frihet medan flickor förlorar den.
För akkade är det andliga väldigt viktigt och de offrar ofta till tvillinggudarna, kvinnliga Blå Himmel och manliga Stora Jord som skapat deras värld. De visar tacksamhet för både djur och växter och tar aldrig mer än vad de behöver. Inom stammar finns det en person som talar med andar och som reser in i andevärlden och utför större riter, en sådan kallas för angakok och de kan enbart vara män. Angakoker anses vara heliga och är väldigt viktiga för en stam. Men vad händer då en angakok utför bara de riter som angår männen och vägrar offra till båda av de två tvillinggudarna? Balansen rubbas och Anaché blir utvald av andarna att ställa allt till rätta.
Anaché är en fantastisk berättelse som tar fasta på den lilla människans styrka mot världens storhet. Jag älskade att läsa romanen och vid de sista hundra sidorna kunde jag inte sluta. Turtschaninoff bygger upp en värld som man sugs in i och man börjar själv längta efter att rida häst och kasta kniv med brodern Huor på den vackra stäppen efter enbart några kapitel.
Jag rekommenderar den här romanen för de som är intresserade av nomadlivets enkelhet, men även komplexa samhällsstruktur. När man läser känner man sig som en akkade, eftersom bitar av deras språk vävs in i nästan varje mening och även om Turtschaninoff har lagt till en liten ordlista, märker man att man behöva använda den mer och mer sällan.
Eleonora Snickars, 18 år, Vasa Övningsskolas Gymnasium
Anaché lever ett lyckligt liv på prärien, men i takt med att hon blir kvinna förändras allt. En tragedi tvingar henne in i en kamp mellan människa och gudar.
Anaché tillhör nomadfolket Akkade, ett folk som livnär sig på fårskötsel och naturens gåvor. De religiösa riter som utförs till naturens andar ger vardagen en trygg och välbekant rytm. Akkadefolket är indelade i stammar med varsin hövding, rouk, och andlig ledare, angakok. Även om fadern, Khalkastammens rouk, är både trångsynt och hårdhänt, får Anaché uppleva en fri och trygg barndom tack vare sin bror Huor. Men med åldern kommer förändring.
När hon får sin första mens får Anaché äntligen genomgå sula-riten och räknas som vuxen. Det är något hon länge sett fram emot, men glädjen blir kortvarig. Snart inser hon vad det innebär att vara kvinna på prärien. Som ogift förväntas hon nu hålla sig nära bostaden och hjälpa till med hushållsarbete, något hon varken trivs med eller förstår sig på. Hon smiter ofta undan för att leka med de andra barnen och sin bror, men hennes far har inte längre tålamod med hennes trots. Hans raseri går allt oftare ut över henne.
Utöver denna världsliga kamp dras Anaché också in i en andlig konflikt. Vad händer när förvrängda värderingar och törst efter makt skymfar en gudinna? En tragedi skakar hennes värld och det står klart att en av tvillinggudarna, de mäktigaste av präriegudarna, är vred. Om inget görs kommer denna vrede att förgöra allt Anaché känner till. Sorgen gör henne till en annan människa, någon som lever ett friare liv mera likt det hon levde som barn. Men är den nya Anaché verkligen hennes sanna jag? Kan man blidka en gudinna utan att visa sitt verkliga ansikte? Och hur ska man gå till väga när en oförväntad kärlek hotar att rasera hela ens identitet?
Turtschaninoff behandlar könsroller, familjeband, queerhet och att hantera sorg på ett ingående och nyanserat sätt. Ett samkönat äktenskap i ett konservativt samhälle och en icke-normativ könsidentitet utforskas. Berättelsen skildras ur flera perspektiv, och karaktärerna är genomtänkta, levande och mänskliga. De begår misstag, sörjer, älskar och förändras och trots att man inte alltid själv kan relatera till karaktärerna kan man alltid förstå dem.
Trots att boken är ganska omfattande är den lätt att sluka. Språket är utvecklat och livligt utan att vara för svårt. Boken är fylld av uttänkta detaljer som gör att man får en mycket levande bild av händelserna och omgivningen. Man får en ordentlig förståelse för akkadefolkets kultur och värderingar genom beskrivningar av religiösa riter, maträtter och hemliv.
Jag skulle säga att boken passar bäst för läsare i de äldre tonåren och unga vuxna. Vissa delar är grafiska och känslomässigt tunga, och kan vara svåra att ta in. Samtidigt behandlar boken teman som är högst relevanta för många unga idag som identitet, könsroller och samhällets syn på kvinnor.
Amanda Fuentes, 18 år, Vasa Övningsskolas Gymnasium
Recensionerna är en del av kursen i barn och ungdomslitteratur.