Hon överlever i den valda tystnaden

Laurie Halse Anderson (övers. Ann Margret Forsström): Säg något

Originaltiteln: SPEAK. Scandbook, Falun 2003

Säg något är en intressant och insiktsfull bok som visar vardagliga och mindre vardagliga händelser ungdomar upplever när de ska till en ny skola för första gången. Den har ett viktigt budskap, att hitta sin röst efter svåra händelser och hur viktigt det är att berätta saker åt andra fastän det är svårt.

Boken Säg något handlar om Melinda Sordino som upplever sitt första år i High School. Läsaren får uppleva det första året ur ett ensamt perspektiv med Melindas svårigheter från den tidigare sommaren som hon försöker utreda.

I början av boken när hon just börjat på skolan försöker hon lista ut var hon ska sitta i bussen för att inte råka ta på sig fel roll som till exempel rollen som barnrumpa för att hon sitter där framme, eller att sätta sig med värstingarna som sitter längst bak. Hon har även samma dilemma i matsalen, speciellt när de andra får reda på vem hon är.

Träd som bild, på bild

En av de få lektioner som Melinda börjar tycka om är bildkonsten. De har blivit tilldelade ett föremål som de ska måla under hela året och Melindas är ett träd. Under bokens gång märker man hur träden hon målar och skulpterar efterliknar hennes känslor just då vilket är väldigt intressant.

På bildkonsten hade Melinda efter en misslyckad Thanksgiving gjort en skulptur som av en klasskamrat beskrevs som ”läskig, på ett knäppt sätt. Inte lika läskig som clowner, hm, hur ska jag säga. Som om man inte vill titta på den för länge”. Det här är en beskrivning på Melindas verk som hon har gjort med tanke på sitt liv och vad hon varit med om.

Melinda var under sommaren med om en traumatisk händelse som missuppfattades av hennes vänner och gjorde att hon förlorade dem innan hennes första år i den nya skolan. Hon blir igenkänd i skolan för det hon gjort och ingen förutom eleven från en annan stat vill ens prata med henne.

Föräldrar som pressar

Eftersom året var så tufft för Melinda är inte hennes betyg lika bra som de brukade vara och hennes föräldrar pressar henne att höja dem. Dessutom brukar hennes föräldrar bråka ganska ofta, de vill även att Melinda ska bli mera likt det de anser normalt. Eftersom hon var med om något traumatiskt har hon blivit tyst, och det är inte acceptabelt enligt hennes föräldrar.

I ett av kapitlen står det enligt Melindas  ”Det blir svårare att prata” och på samma sida står det även ”Jag vet att jag är knäpp. Jag vill härifrån, förflyttas, skicka mig själv till en annan galax. Jag vill bekänna allt, lägga skulden och misstagen och ilskan på någon annan.” Hon vet alltså om sin ensamhet och sin hemlighet och tänker att det skulle vara lättare att bara fara därifrån men hon vill också berätta vad som hänt fastän det är svårt.

Den här boken skulle passa till vem som helst som går igenom en tuff tid. Mest tror jag den är ansedd för ungdomar i tidig tonårsålder men eftersom den ändå tar upp lite tyngre ämnen skulle den inte vara så passligt för allt för unga ungdomar.