Elever i Oxhamns skola poserar med författaren Wilma Möller.
Skribenter: Isak Hjulfors & Ian Gripenberg
I bokmässans vimmel kommer en ung, glad kvinna emot oss gående, vi ser direkt att det är författaren Wilma Möller som vi stämt träff med. Möller är en produktiv författare från Öja, Karleby, som har kommit ut med tre böcker under de senaste åren, Allt att vinna, Kaamos och Mysteriet på Prästön. Vi har läst Mysteriet på Prästön och vill ställa några frågor om den.
Vad inspirerade dig att skriva Mysteriet på Prästön?
Jag har haft i bakhuvudet länge att jag skulle vilja skriva en bok som utspelar sig på ett ridläger och som har någon historisk anknytning.
De flesta hästböcker handlar om flickor. Hur kommer det sig att huvudkaraktärerna är två pojkar?
Egentligen skulle huvudkaraktärerna i Mysteriet på Prästön vara samma som i Kaamos, Alexis och Reyna, men samtidigt kände jag att jag var färdig med den berättelsen och att de karaktärerna inte kunde utvecklas mera. Så sen dess var det ganska klart att det skulle vara Arvid och Zacke.
Hur länge tog det att skriva Mysteriet på Prästön?
Första utkastet skrev jag på en eller två månader. Jag jobbade parallellt med två böcker samtidigt, men det tog ungefär två år från idén till utgiven bok.
Hur kommer det sig att du skriver så mycket om hästar?
Jag har hållit på med hästar sedan jag var sju år, det är en bekant miljö och det finns så mycket potential och det är så enkelt att göra det spännande. Du kan ju ha tävlingar eller t.ex. en skenfärd genom skogen, som också kan vara spännande, men också det emotionella bandet som folk har med hästar kan utvecklas hit och dit.
Har Mysteriet på Prästön någon koppling till ditt eget liv?
Den är inspirerad av verkliga händelser i min närmiljö, just historiskt sett. Sen så har jag ju plockat detaljer från verkligheten, till exempel Agnes lilla bil Kakan, en Ford Ka, är min brors bil. Och själva anledningen till att Arvid och Zacke får bo i tornrummet är för att en av stugorna har fått en vattenskada, för att någon hade somnat i duschen. Det är också inspirerat av verkliga händelser. Min kompis fick flytta ut ur sitt kollektiv, för att hennes rumskompis hade somnat i duschen.
Har du någon ny bok på gång?
Ja, nästa bok kommer våren 2024, och det blir en fortsättning på min debut, Allt att vinna.
Vi avslutar intervjun och tackar för oss. Nu får vi pusta ut, det var en lyckad intervju.
Wilma Möller
Hemort: Öja, Karleby
Född: 1998
Favoritbok: Vargbröder-serien och Hungerspelen
Aktuell med: Mysteriet på Prästön
Mysteriet på Prästön är en ungdomsroman som handlar om två tonårspojkar som åker till ett ridläger. Författaren heter Wilma Möller och boken är utgiven 2023.
En av pojkarna, Arvid, som också är berättaren, är en mera lugn och artig typ medan Zacke är mera vild och lite oartig. Den är berättad i jag-form. Det skulle bli ett roligt läger, Arvid skulle få träffa sin gamla flickvän och de skulle bara rida och ha det kul. Men så blev det inte, i alla fall inte i slutet.
De kommer till lägret och allting är bra förutom att grevinnan som jobbar på lägret verkar lite konstig och blir lätt arg på dem. Arvid och Zacke börjar märka konstiga saker på sina tidiga ridturer och åker på allt fler förbjudna äventyr. En dag hittar de en gubbe som berättar något som ändrar allt, de försöker ta reda på mer information och hittar något väldigt oväntat. Boken handlar också stundvis om en flicka som hette Hilda och den delen utspelar sig 1914. Hilda är en tonåring som bodde på Prästön förut. Hon räddade sin familj och hela öns befolkning från att dö.
Boken utspelar sig på en ö som heter Prästön och det är sommar. I början är det soligt och fint men senare i boken, när det blir mera obehagligt blir också vädret värre. Den utspelar sig dels 1914, dels i nutid och har alltså två parallella handlingar.
Jag tycker att boken kunde ha handlat lite mera om vad de gjorde i vardagen för man fick nästan bara höra om äventyren och jakterna. Såklart att det är spännande men jag skulle nog velat veta lite mera om det vardagliga livet på lägret. Jag tyckte också att det var lite orealistiskt att huvudkaraktärerna var två tonårspojkar på grund av sättet de pratade och betedde sig. Jag antar att det kan ha att göra med att författaren är en vuxen kvinna och kanske inte vet hur en tonårspojke är och tänker. Hon kunde ha skrivit mera om Hilda, det skulle ha varit intressant. Jag tyckte att boken var tråkig för jag är inte intresserad av hästar men stundvis var den spännande.