Kampen för att Amir ska få stanna

Nora Khalil: Yani. Natur & Kultur, 2022. 

Debutromanen Yani av Nora Khalil är skriven ur Rayans perspektiv. Med hjälp av varm humor, träffsäker samhällskritik och klockren gestaltning skildrar boken stark vänskap, mellanförskap, saknad, sorg och samhörighet. 

Rayan, Amir och Caspian är tre helt vanliga tonårskillar från Alby, en förort i kommunen Botkyrka. Deras vardag består av fritidsgården med Sebbe, skolan med Eva och Helena, fotboll och såklart ”aina” och ”myggan”. I boken får man chansen att följa med på allt från överraskningsfester till skottlossningar, slalomåkning och familjerelationer.  

I början av boken får Amir ett utvisningsbesked. ”Myggan” alltså migrationsverket har bestämt att han ska tillbaka till Irak efter att ha varit i Sverige i sex år. Rayan, Amir och Caspian känner sig ganska maktlösa så därför vänder de sig till fritidsledaren Sebbe som känner sig hoppfull. De alla ska kämpa för att Amir ska få stanna. De gör ett instagramkonto och går runt och frågar efter namnunderskrifter. Rayans tankar går från Amir och utvisningen till sorgen efter sin döda mamma och också helt vanliga saker som ungdomar brukar tänka på.  

Speciellt Rayan, Amir och Caspian har en bra och nära jargong och ganska mycket av boken är uppbyggt på humor och skämt. Jag tycker själv boken blir så bra som den är med hjälp av den mängd humor som finns i boken och jag tror att själva ämnet i boken skulle vara mycket jobbigare att läsa utan skämten.  

I boken får man också träffa Wahida som går i samma nionde klass som Rayan, Amir och Caspian. Hon är den som alltid ska starta feministiska debatter och säga politiska grejer i klassrummet. I boken skapar hon en djupare relation med Rayan och man får se en annan sida än den lite ytliga som hon ofta visar upp. Jag tycker Wahida är en intressant karaktär och jag önskar nästan att man skulle ha fått se mer av henne.  

Som läsare lär man sig mycket av boken. Om hur språket, kärleken, jargongen, feminismen, mellanförskapet och sorgen i förorten kan se ut. Om hur ett utvisningsbeslut påverkar många människor. Läraren Eva känner sig exkluderad när killarna använder slang och Sebbe tycks stå som metafor för alla människor som kämpar för andra. För att inte tala om Sussie från socialtjänsten som vill prata om gansterrapens påverkan. Karaktärerna i Yani är levande och på olika sätt helt underbara. Rayans, Amirs och Caspians vänskap är otroligt stark och jag blir upplyft av att läsa om den.