Läsglans
7.5.2024
|
Asta Sharma, 16 år

Kollektivet i skogen utvecklar en annorlunda moral

kansikuva

Annika Norlins roman Stacken har många teman: ekologi, mobbning och ledarskap. Recensenten fascineras och skräms av personernas ovanliga moral.  

Annika Norlin: Stacken. (Weyler förlag, 2023) 

Annika Norlins roman Stacken är uppbyggd så att vi stegvis närmar oss en samling människor för att på slutet få en väldigt nära relation till dem. De centrala karaktärerna är alla lite udda på något sätt och känner att de inte passar in i samhället. Därför trivs de till en början bra i ett kollektiv som skapas vartefter som fler och fler personer flyttar in på en avlägset belägen gård. Här lever de nära naturen och försöker att vara så självförsörjande som möjligt. 

Läsaren får följa flera olika individer i olika kapitel. En av de personer som jag tycker att det var roligast att läsa om var Josef. Han har under hela sin uppväxt levt med föräldrar som är traumatiserade av att deras judiska släktingar har dödats i koncentrationsläger. Josef får tidigt lära sig att han inte är som andra och försöker hålla sig undan problem i skolan. Han satsar hårt på simning för att göra sina föräldrar glada, fastän han inte alls är intresserad av sporten själv. I romanen får vi också lära känna den vuxna Josef som förälskar sig i Sara. I början verkar deras relation vara allt som han kan önska, men när de flyttar till “Stacken”-kollektivet börjar Sara utvecklas i en obehaglig riktning. 

Romanen handlar om många olika teman, som ekologi, mobbning, ledarskap och kriminalitet. Det är en väldigt annorlunda bok på så sätt att man aldrig vet vad som kommer att hända. Många av karaktärerna är både fascinerande och lite skrämmande. Ibland måste jag stanna upp i läsningen och fundera på den ganska ovanliga moraluppfattning som en del personer har.  

Naturen beskrivs på ett sätt som gör att man känner sig som en del av den. När granarna i skogen hotas av skogsbolagets motorsågar kan man verkligen känna sorg med kollektivet. 

Den här romanen är nog den mest omskakande och annorlunda läsupplevelsen jag haft på länge.  

← Takaisin
seuraa meitä