Malin Slotte om Reservplatsen – en berättelse om självkritik och drömmar

Mitt i människohavet börjar folk samlas för att ta del av Malin Slottes bokprat ”Att våga drömma – Malin Slotte om skam, självkritik och kreativitet”, där Slottes nyaste bok Reservplatsen ligger i fokus. I boken får läsaren följa en ung kvinna som drömmer om att bli författare, men hennes svaga självkänsla står i vägen för hennes mål. Då hon söker till skrivkursen blir hon antagen via reservplatsen. På kursen försöker hon passa in med de andra begåvade kursdeltagarna, men hon hittar inte sin rätta plats och skrivandet går inte som planerat. 

Eleverna Alice, Emelie och Michelle från Korsholms gymnasium inleder samtalet, och tystnad råder i publiken. Vi känner oss förväntansfulla, eftersom vi under hösten själva har läst boken Reservplatsen och nu äntligen får höra från författaren själv. Slottes roman lägger mycket fokus vid huvudkaraktärens inre värld, på hennes handlingar och tankar. Under bokpratets gång diskuteras det en del om varför huvudpersonen är så osäker. På detta svarar Slotte att hon medvetet ville utforska denna typ av personlighet. Det tas upp hur böcker ofta följer huvudpersoner med starka och intressanta personligheter, Slotte ville testa på en annan riktning.  

Eleverna från Korsholms gymnasium ställde flera frågor som vi också hade funderat på under läsningens gång. En fråga löd: ”Varför har karaktärerna i boken inga egna namn?”. Slotte berättade att de från början faktiskt hade namn, men att hon senare bestämde sig för att ta bort dem, hon gillade tanken av att hålla dem anonyma. I stället fick de namn som speglar deras skrivområde vid kursen eller vad de studerade, men huvudpersonen förblir namnlös. ”Det är hennes lott i livet”, förklarar Slotte, ”Det passar henne att vara anonym”. 

Tiden börjar närma sig sitt slut och publiken får möjlighet att ställa frågor. En åhörare undrar; “Vad var det ursprungliga namnet på boken, som du sedan var tvungen att ändra till Reservplatsen?” Slotte svarar: ”Föreläsningsanteckningar i isländsk grammatik”, hon skrattar glatt till – ”det kanske man inte vill fråga efter i bokhandeln”.