Elin Bengtssons skriver i Vrakstrand poetiskt och känsligt om hur det kan vara att växa upp utan sina föräldrar. Tillsammans erövrar personerna i boken tillvaron med nyfikenhet och tar sig förbi oron för framtiden – något många kan relatera till.
Elin Bengtsson: Vrakstrand, 2024
I Vrakstrand, skriven av Elin Bengtsson, följer vi 16-åriga Sam som bor hos sina morföräldrar i den lilla kustbyn Marösund på den svenska västkusten. Sams liv präglas av en stor saknad och alltför många obesvarade frågor. Hennes mamma dog vid födseln, och hennes pappa skrev bara under adoptionspappren innan han lämnade staden för alltid. Det enda Sam vet om sin pappa är att han var ung, kom från Spanien och var den som orsakade olyckan.
Sam har aldrig försökt få svar på de frågor hon burit på, men när Lau flyttar in i Sams mammas gamla rum över sommaren börjar de tillsammans undersöka vad som egentligen hände. Lau är ett år äldre och ska arbeta i Marösund under sommaren. Ett nytt hopp väcks inom Sam, och tillsammans försöker de få svar på vad som hände när Sam blev adopterad och vem hennes pappa egentligen var. Deras nyfikenhet leder dem hela vägen ut i Europa, och Sams stillsamma liv i Marösund byts ut mot ett stort äventyr.
Bengtsson skriver väldigt poetiskt och språket lyfter hela berättelsen på ett sätt. Hennes beskrivningar av miljön känns levande och magiska, och känsligheten i språket gör boken personlig. Havets svallande vågor och den gamla katten Morrissette som förknippas mycket med Sams barndom blir som en levande del av hela berättelsen. Den lilla kustbyn Marösund beskrivs så levande så det nästan känns som att man skulle vara där och det blir som att varje plats i boken har sin egen symbolik i berättelsen.
Bengtsson utforskar också viktiga teman, såsom utanförskap, identitetssökande och de svårigheter som kan uppstå när man växer upp utan sina föräldrar. Sam känner att hon inte riktigt passar in i samhället och bär på en oro inför framtiden, något som många unga säkert kan relatera till. Boken visar bland annat att man inte måste vara samma person som man var i högstadiet, utan att man ibland måste bryta sig loss från sitt gamla jag för att kunna hitta sig själv.
Det jag särskilt gillade med boken var hur Lau väckte Sams nyfikenhet till liv igen. Vänskapen spelar en central roll i berättelsen och är avgörande för Sams personliga utveckling. Medan Sam är mer introvert och tystlåten, är Lau öppen och nyfiken, vilket verkligen hjälper Sam genom bokens gång. När de båda bestämmer sig för att utforska Sams förflutna blir Lau en viktig del av resan, eftersom hen hjälper Sam att våga ta de första stegen in i hennes förflutna.
Jag tycker att boken passar bäst för ungdomar i högstadie- och gymnasieåldern, eftersom den behandlar ämnen som identitet, utanförskap och vänskap. Den lyfter frågor om att hitta sin plats i samhället och att förstå vem man är, vilket ofta är ämnen som många unga kan relatera till.