Själarnas ö – bok, pjäs och bokmässa!

Oliver Söderblom, Johanna Holmström, Karin Johansson, Luca Scavio och Felicia Hagström samlades på en gemensam bild genast efter boksamtalet.

Skärgårdshavets skola har arbetat med Johanna Holmströms bok Själarnas ö och sett dramatiseringen på Svenska Teatern. Att vara med i Prata bok och intervjua Johanna var ett led i arbetet. Här skriver elever i åk 9 hur de tyckte att det var.

Torsdagen 27.10. såg vi pjäsen Själarnas ö på Svenska Teatern i Helsingfors. Pjäsen är baserad på boken Själarnas ö skriven av Johanna Holmström. Alla i klassen hade läst boken innan vi såg pjäsen och jobbat med frågor om boken. Den handlar om ett hospital på Själö i Nagu där kvinnor som var “hysteriska” hamnade. Vi tycker att Svenska Teatern hade lyckats bra med att få fram händelserna i romanen och det kändes som att det fanns flera små detaljer som inte kom fram lika bra i boken. När vi läste boken fick vi inte alls samma bild av hur allt såg ut som till exempel personerna.

Vi blev först bekanta med boken Själarnas ö när Johanna Holmström kom till vår skola våren 2022 för att berätta om boken och om sin arbetsprocess.  I början av terminen berättade Ingrid Jansson som är vår modersmålslärare att vi skulle få delta i bokmässan med antingen just Själarnas ö eller Karin Erlandssons Minkriket. Vi valde Själarnas ö, för vi tyckte att den var intressantast.

Pjäsen inleds av att en kvinna som heter Kristina har det så tufft med sina barn att det till sist går så långt att hon dränker dem i Aura å och sedan skickas hon till ett tukthus och efter det till Själö. I början av teaterstycket får man se hur hon dränker sina barn och sedan mycket senare får man veta varför. Detta hände i slutet av 1800-talet och det visar sig att hon aldrig kommer att återvända hem. När en annan viktig karaktär, Elli kommer med i bilden har Kristina redan varit där i årtionden och helt slutat prata. I boken fick man veta mycket mera om Kristina än i pjäsen.

Elli kommer till hospitalet efter att hon flytt med sin pojkvän Morris från en fabrikör hon jobbade hos. Hon var ganska vild och det skrevs om henne i tidningar. Till sist togs hon av polisen som ansåg att hon var sinnessjuk. Elli är den jag kommer ihåg bäst både från pjäsen och boken. Hon är olycklig och viljestark men inte psykiskt sjuk på något sätt. Hon var bara 17 år när hon kom till sjukhuset bara för att hon ansågs vara lite “vild”. På hospitalet får hon vänner och inleder även en mera kärleksfull relation med en annan patient.

I pjäsen får man också följa med sköterskan Sigrid på hospitalet. Hon var en duktig och arbetsam ung kvinna. Hon kände empati och medlidande för patienterna och kunde förstå sig bättre på dem än vad andra sköterskor gjorde. Hennes fästman stupade i kriget och efter det födde hon sitt barn på hospitalet.

Doktor Mikander var den enda läkaren ute på Själö.

I pjäsen tyckte jag att doktor Mikander verkade vara lite förtjust i Sigrid.

Det fanns också lite humor i pjäsen. Det var inte bara sorg och elände. Det överraskade oss för att vi trodde att hela pjäsen skulle vara bara sorglig.

Felicia Hagström, Karin Johansson, Oliver Söderblom och Luca Scavio samtalade med Johanna Holmström på bokmässan och tänkte så här efteråt:

Felicia: Jag var lite nervös i början men det släppte efter en stund. Författaren var pratsam och intressant att lyssna på. Jag hade stöttande personer i publiken. Det var en intressant och rolig upplevelse att diskutera med en författare på scen. Jag tyckte att publiken var intresserad och de lyssnade på vår diskussion.

Karin: Nervöst men roligt, författaren var trevlig och pratglad. Eftersom vi var väl förberedda och hade bra frågor var jag inte så nervös för diskussionen. Det var större publik än jag förväntade mig men publiken verkade intresserad och det lugnade mig. Det var stressande att tala i mikrofon, eftersom jag inte har gjort det så mycket förut.

Oliver: Det var helt roligt att vara på scen, första gången i livet. Lite nervös var jag i början men sen när jag var på scenen, försvann all nervositet. Johanna Holmström var helt trevlig att intervjua. Det var en stor publik, vilket var överraskande.

Luca: Jag var nervös i början men efter att alla på scen hade kommit igång med diskussionen kände jag mig lättad.

Jag trodde att jag skulle vara rädd för att uppträda framför en publik men jag klarade mig rätt bra.