Mirjam Rönnberg, Novalie Andersson, Alva Åkerberg, Isak Munkki, Simon Ventus och Eva Frantz diskuterar om deckargenren. Foto: Ingrid Jansson
Hela åk 9 från Kyrkbackens skola i Nagu åkte till bokmässan i Helsingfors för att diskutera med Eva Frantz om hennes nyaste bok Så dör du nöjdare. Åk 9 från Skärgårdshavets skola i Korpo hade läst Simon Ventus deckare Ingen lek under ytan. Båda klasserna deltog med sin lärare i Prata bok.
Bokmässan var i en stor sal med flera olika försäljningspunkter och utställningar, som man kunde bekanta sig med. Det fanns olika scener där författarna diskuterade sina böcker. På bokmässan fick vi fritid för att gå runt och titta på allting. Vissa tyckte att det var en passlig mängd fritid medan andra tyckte att det var för mycket. Vi tyckte att stämningen på bokmässan var bra, alla var trevliga och positiva.
Eva Frantz bok Så dör du nöjdare är en tydlig finlandssvensk deckare som baserar sig på ett mord som skett på natten efter en kräftskiva. De fyra barndomsvännerna Krisse, Sylvia, Britt och Hannele deltar i kräftskivan. Den röda tråden i boken är enligt oss att polisen Anna Glad tillsammans med sina kollegor försöker ta reda på vem som mördat Krisse.
I boken finns turvis kapitel om de kräftskivor vännerna har firat tillsammans under tidigare år. Dessutom får man läsa brev som handlar om Krisse och hennes före detta mans äktenskap. Boken handlar inte bara om mordet utan också om alkoholism, medberoende, relationer bland vänner, familj och jobbkollegor.
Vi håller alla med om att boken var bra och välskriven. Det var ändå lite svårt att emellanåt hålla ordning på alla människor i boken och därför var det svårt att alltid hänga med. Mycket som kändes oklart klarnade när vi hade läst boken till slut.
Boken börjar med fyra gymnasieelever, Pontus, Emil, Felicia och Jenni som hade valt att åka och tälta för att fira den sista sommarlovshelgen innan skolan skulle börja igen. Morgonen efter hade Pontus kropp hittats i en sjö av polisen Johanna. Sen börjar utredningen av mordet på Pontus och de andra morden och händelserna. Utredningen leddes av poliskommissarien Marcus Tapper och hans polisteam.
Vi tänker att berättelsen utspelar sig i nutid, med tanke på att personerna använder nätet ganska mycket. Miljön i boken är Korsholm och Björkö. Orterna finns just utanför Vasa. Om berättelsen utspelade sig i en storstad, skulle inte lika många människor känna varandra. Att någon blir mördad skulle kanske inte heller väcka lika mycket uppmärksamhet i en storstad och vara något som alla pratar om. Platsen där de unga tältar och där mordet sker är också landsbygd och inte stad.
Boken är skriven både i yttre synvinkel och i inre synvinkel. Det finns inte någon bestämd huvudkaraktär. Vi elever hade olika åsikter om vilken karaktär i boken som var huvudkaraktären. De olika karaktärernas synvinkel och perspektiv växlade i bokens kapitel. På det sättet fick man veta allt som personen sade, gjorde och tänkte. Boken är skriven av två olika författare med ganska stor åldersskillnad. Trots att författarna har stor åldersskillnad märkte vi inte när textförfattaren växlar. Vi tyckte att språket var lätt att hänga med i och saknade en massa svåra, krångliga ord.
Vi har alla lite olika åsikter om boken, men de flesta tyckte ändå att boken var bra. Boken var intressant och vi ville gärna veta vad som skulle hända till näst. Vi ville gärna veta mera om Emils adoption och varför den inte var laglig. Boken hade ett väldigt öppet slut och vi skulle gärna velat få svar på en del frågor i slutet. Vi tycker att händelserna i boken var trovärdiga.
Emils adoption var olaglig utan att myndigheterna var inblandade. Vi tyckte att det var lite skumt att ingen hade lagt märke till det och vi funderade på varför de valde att göra adoptionen på ett olagligt sätt. Vi fick veta mycket om karaktärernas bakgrund och deras personligheter. Det märktes till exempel på hur de reagerade på mordet av Pontus. Föräldrarna till ungdomarna som var med Pontus reagerade också väldigt olika på att deras barn är inblandade. Medan vi läste funderade vi på hur, en person som hette Leo kommit undan så länge och att Tanjas föräldrar inte märkte att Timo alltid skyllde på Tanja trots att hon inte gjort något fel.
Vår lärare Ingrid Jansson och vi elever läste högt för varandra i par och grupper. Vi testade på olika sätt att läsa och märkte att det gick bäst att alla läser tillsammans.
Vi tyckte om det sättet vi jobbade och att vi stannade upp och diskuterade om det vi läst. För någon som läser ganska sällan känns det bra att analysera mellan varven så att man inte går miste om delar av boken på grund av att man missförstått eller inte kunnat dra rätta slutsatser. Genom att prata med andra får man reda på nya sätt att tolka men också upptäcka att en del saker kan tänkas på väldigt olika sätt. Man kan dessutom få lättare grepp om den röda tråden genom gemensamma diskussioner. Då man hittat den röda tråden väcks nyfikenheten och då vill man fortsätta läsa vidare.
Vi tycker att samtalet med Eva Frantz och Simon Ventus var intressant. Det var roligt att få höra vad författarna tänkte när de skrev böckerna och om hur de jobbar när de skriver böcker. Frantz och Ventus verkade känna varandra bra, för vi tyckte att de kunde kommunicera ledigt och på ett bra sätt med varandra. Författarna pratade även väldigt mycket, vilket sedan ledde till att de svarade på en oställd fråga. Vi hade förberett oss på att lyssna noggrant och vid behov hoppa över någon fråga, så det fungerade hur bra som helst.
Vi tyckte att det var en lyckad resa och intressant att bekanta sig med bokmässan som flera av oss inte varit på förr. Det var roligt att läsa boken och möta författaren.
Foto: Isak Munkki