Var går gränsen mellan sund kärlek och besatthet?

Lindeberg Minna: Jag skar mig i hjärtat, Förlaget 2025

Boken JAG SKAR MIG I HJÄRTAT (2025) av Minna Lindeberg var en intressant bok. Boken var väldigt känslofylld och väckte många känslor både hos läsaren och hos personerna i boken. Ibland var jag arg på någon i boken, någon gång var jag förståelsefull och ett flertal gånger blev jag frustrerad och irriterad på någon person. För det mesta var det Nadja som väckte en frustration hos mig. Det som var mest otillfredsställande i denna bok var Nadjas marianergrav hon grävt sig i efter hennes och Iltas separation, och det är också vad boken handlade om.

Boken handlar om Ilta och Nadja. Boken utgår ifrån Nadjas synvinkel och följer med henne i den tid som kommer efter deras separation. Separationen var väldigt svår för Nadja medan Ilta inte ville ha något med Nadja att göra och fortsätta oreagerat vidare. Ilta hade tappat sin kärlek för Nadja och hittat sin kärlek hos någon annan. Boken följer med Nadja i över ett år och hur hon inte vill lämna sitt hem, hur hon inte vill träffa någon annan än sin bästa vän Carolus, till att hon börjar öppna dörrarna till livet igen.

Viktiga personer i boken

Carolus stod vid Nadjas sida i vått och torrt. Han var en givmild person som ville det bästa för henne för att hon skulle komma ut ur sin onda spiral hon dragits in i. Men Nadja hade oftast redan bestämt sig att inte försöka och ge upp direkt. Det här var inget som uppskattades eller godkändes av Carolus. Han hade en hög tolerans för Nadja. Men efter ett tag brast det även för honom. Det här gjorde att Nadja började förstå att hennes aktioner inte bara förstörde för henne utan också för andra.

En annan medhjälpare till Nadja var Hanna. Hanna som framkallade en viss suspekthet runt sig efter att ha agerat märkligt och ifrågasättbart i en del situationer. Hanna uppförde sig oftast ändå väldigt snällt och varmhjärtat. Men när någon är för snäll brukar en tvivelaktig känsla växa kring personen.

Hanna är en 55-årig kvinna som bor i skärgårdskommunen Hökö och på gården Vårdberga. Hon träffar Nadja och Carolus första gången vid Carolus pappas säng på sjukhuset. Carolus pappa Torsten är i dåligt skick. Hanna, som sägs vara Torstens barndomsvän, är där på eget initiativ. När Hanna får reda på Nadjas situation erbjuder hon sig att hjälpa. Bara några dagar efter sammankomsten på sjukhuset går Torsten bort. Hanna bjuder in dem till sin gård på ön. Hanna ska ordna en minnesstund för Torsten eftersom hon hade varit och tagit ut Torstens urna. Här var första gången i boken som en viss misstänksamhet smög på. Är det faktiskt hon som ska göra det? Mitt resonemang är att det är felaktigt agerat från Hannas sida. Om det var medvetet eller omedvetet vet jag inte men det är klart att det inte är Hannas sak att ta ut urnan utan att lämna det till den innersta familjen.

Vårdberga gård är en viktig plats i den här boken. Stora delar av boken utspelar sig här och gården nämns otaliga gånger. Vårdberga gård är en stor gård med en björkallé som uppfart till gården. När jag föreställer mig Vårdberga gård i mitt huvud tänker jag på en kvadratisk gård med ett huvudhus, ett garage, en lada och en väderkvarn som är placerad mitt på en stor åker. Nära gården ligger havet. Intill gården finns åkerlandskap, skogar och flera andra jordbruksgårdar.

I de första kapitlen tyckte jag synd om Nadja och hur svårt det är för henne att försöka gå vidare. Men ju längre jag läste desto mer förändrades beklagande för henne till en irritation. En handfull gånger ville jag fråga henne “Hur svårt kan det vara att släppa henne” frustrerat. Det fanns inte tillräckligt med grund för att hon skulle lägga sitt liv på detta. Det fanns ett flertal gånger jag ville säga att detta är fullständigt obegripligt och det är du med din besatthet som gör allt ont. Men det kan vara lätt för mig att säga men Nadja verkar ha en helt egen personlighet och just den personligheten kanske inte vill eller tycker om att sköta om svårigheterna som kommer emot.

Separationen

Det största och mest betydelsefulla temat i boken var separationen och i det här fallet växer en viktig fråga fram. Varför är hon så besatt? Det framkommer aldrig riktigt egentligen att Nadja skulle vara förälskad i Ilta. Det är mera att hon ser sitt värde i Ilta och utan Ilta finns inte Nadja. Nadja har slutat existera efter att de blev ett par och att Nadja är Iltas tillhörighet och ägodel. Nadja som person lever på Iltas villkor och finns bara med Ilta. Det är uppenbart att det här är inte vad kärlek går ut på. Det är inte sunt på något sätt. Det är också tydligt att relationer som den här inte fungerar i längden. För båda parterna gör detta endast ont och medföljer stora problem, som kan bli svårlösta.

Den sista sidan i boken var den mest invecklade och besvärliga sidan att förstå sig på. Det krävdes en grundlig och djupgående analys för att snappa upp alla detaljer och försöka få fram författarens mening. Trots att jag läste sidan flera gånger, återstod ännu flera tolkningsalternativ och uppfattningar. Men jag tror mig fått hennes variant.

Men trots att jag var förberedd på att slutet närmade sig, fanns det ännu flera obesvarade frågor. Det var ett kort och kompakt slut, utan onödig text. Jag tyckte att slutet kom lite förhastat. Jag tycker att slutet skulle kunna vara lite mer utdraget. Jag tycker att författaren hade kunnat producera lite mer text och fördela texten på åtminstone två kapitel. Det är en ganska kort bok och jag förstår att det svänger ganska ofta och det kan svänga ganska skarpt. Det fick vi se exempel på flera gånger i boken.

Min åsikt

Jag skulle ge boken sju av tio. Jag tyckte om att den var relativt kort och att huvudhandlingen i boken inte hade krävt en längre bok. Jag tyckte också om att den handlade om ett nytt ämne för mig och gav en ny inblick och syn på hur en separation kan se ut. Det är klart att i majoriteten av separationer är inte en isärflyttning så här brutal, men i vissa fall kan det vara en otroligt svår tid, och den här boken visar exempel på det. Det var kanske inte det mest berörande ämnet för mig men jag skulle ändå säga att det var en neutral bok som passar och kan läsas av alla. Som sagt tycker jag också att slutet kunde ha varit annorlunda eller mer utvecklat för att få ett lättare och lugnare slut. Som helhet var boken bra med mångsidiga element och händelser, vilket gjorde boken mer spännande.