Vargens unge – En liten pojke på villovägar

Wilma Keituri uppskattar Johanna Holmströms sätt att föra in spänning i berättelsen om en liten utsatt pojkes liv i Vargens unge. Språket är lite komplicerat, men den koncentrerade läsaren blir belönad med allt en spänningsroman ska ha. 

Johanna Holmström: Vargens unge. Förlaget M, 2024 

Johanna Holmströms roman Vargens unge behandlar flera aktuella ämnen. Läsaren möter både coronapandemin och kriget i Ukraina. Romanen får läsaren att fundera på en massa moraliska frågor; är det okej att en mamma skickar iväg sin treårige pojke ut i det vilda för att hitta hjälp, ifall risken finns att både mamman och pojken dör ifall man inte gör det? 

Romanen Vargens unge av Johanna Holmström handlar om en liten pojke som en eftermiddag dyker upp på pensionärsparet Sadeniemis bakgård. Pojken pratar inte, och Seija och Tarmo Sadeniemi bestämmer sig då för att ringa polisen. Ingen vet vilka pojkens föräldrar är, och det leder till att pojken stannar hos Seija och Tarmo tills vidare.  Där börjar ett utdraget elände för både poliserna och paret Sadeniemi, men framför allt för den lilla pojken. 

Tidsaxlar 

Romanen är uppbyggd kring två tider; nutid och förfluten tid. Den nutida delen av romanen utspelar sig i Kuhmo där poliserna försöker lista ut vilka pojkens föräldrar är och vad som egentligen har hänt med dem. I förfluten tid hittar läsaren sig i kollektivet i Toivola. Där bor den lilla pojken med sina föräldrar. Sakta men säkert leder Holmström läsaren mot en helhetsförståelse om vad som hänt i ekobyn Toivola och hur pojken har hamnat i Kuhmo. Nu-delen av boken utspelar sig år 2023 och den förflutna tiden år 2020. Både pandemin och kriget i Ukraina finns alltså också som teman i romanen. 

I det förflutna kan läsaren träffa på till exempel Gloria, Aaron, Luukas, Isak och Mustonen samt den lilla pojken. I den nutida berättelsen får man läsa om den lilla pojken, poliserna och paret Sadeniemi. Även om berättelsen handlar om den lilla pojken, medverkar han inte mycket i själva berättelsen. Där träffar man mest på Gloria, Aaron och poliserna Minna och Timo. Gloria beskrivs som en lite galen typ, som strävar efter frihet. Gloria och Aaron träffar varandra under berättelsens gång, och de blir ett par. Poliserna representerar starkt sitt yrke i romanen. Man får inte veta så mycket om dem utöver deras yrke som polis, bortsett från några små detaljer som avslöjas om poliskonstapel Minna Salminens privatliv. 

Vad författaren vill med läsaren 

Holmström använder sig av en komplicerad vokabulär, som kräver koncentration av läsaren. Den komplicerade vokabulären är ändå en viktig del av romanen. När man förstår de svåra orden får man en djupare förståelse om vad Holmström egentligen vill åstadkomma hos läsaren. I romanen finns det en hel del svordomar när situationerna blir hettade. 

Själv tyckte jag att romanen var fängslande, och man kunde inte sluta läsa när man väl börjat. Det tog  lite tid att förstå sig på den uppdelade tiden, men när man har uppfattat helheten var romanen en fantastisk läsupplevelse. Boken berättas i tredje person, vilket passar bra med bokens stil. Berättaren är inte allvetande, vilket skapar en spännande stämning, speciellt i slutet på boken. De bästa böckerna väcker frågor också efter att man läst ut boken. En just sådan bok var Vargens unge. Boken väckte frågor om vad som är moraliskt rätt och fel. Romanen väckte också funderingar gällande aktuella ämnen, till exempel kriget och pandemin. Som helhet tycker jag att boken var fantastiskt skriven och innehöll allt en bra spänningsroman ska innehålla.